B2noun
överbefälhavare
the supreme commander
Form: överbefälhavaren/Definite singular/Lemma: överbefälhavare
Definitions
1. the supreme commander
chef för ett lands krigsmakt
Under kriget utsågs Karl till landets överbefälhavare.
During the war, Karl was appointed commander-in-chief of the country.
Regeringen har utsett en ny överbefälhavare efter konflikter i armén.
The government has appointed a new commander-in-chief after conflicts in the army.