C1名词
hicka
打嗝
释义
1. 打嗝
sammandragning av mellangärdet som leder till ljudstötar vid inandning
Barnet fick hicka efter att ha druckit läsk.
孩子喝了汽水后开始打嗝。
2. 打嗝的状态
ha hicka
Jag har haft hicka hela morgonen.
我整个早上都在打嗝。
Presidentens problem är att han inte kan sluta hicka.